Samlat all info om detta på:
http://www.insulinpumpen.blogspot.com

Ang. att insulinpumpar ska sluta subventioneras till diabetiker av staten.

Hej, mitt namn är Emelie Ask. Jag är tjugotvå, utbildar mig till landskapsarkitekt och är en normal människa. Nästan i alla fall. Eller nej. Jag är inte ett dugg normal. Men det har inte med saken att göra.

Jag är diabetiker och har varit det sedan år 2000, det år jag fyllde 12. Att leva med diabetes har varit skit ibland, irriterande ibland och som bäst har jag inte tänkt på det. När jag var 13 fick jag en insulinpump istället för sprutor, den gjorde att mitt liv blev nästan som en frisk människas liv. Jag har möjlighet att ta sovmorgon, äta på oregelbundna tider och må bra. Mina blodsockervärden har jag kunnat hålla på nivåer där jag förhoppningsvis kommer slippa att få de biverkningar som ett liv med diabetes kan innebära. Att bli blind är väl min största rädsla eftersom jag är kreativ och synen alltid varit mitt starkaste sinne, men att behöva amputera fötter och gå på dialys är väl inte något som jag hoppas ska hända heller.

Eftersom det är sommarlov och jag är student så arbetar jag inom äldrevården. På jobbet fick jag av en händelse nyheten att jag inom några år inte längre ska få den apparat, insulinpumpen som jag både hatar och älskar, subventionerad mer. Min mage knöt sig och jag blev väldigt illamående. Jag insåg plötsligt hur jag har lurat mig själv att tro att jag är lika mycket värd som andra människor och framför allt att jag lurat mig själv att tro att jag kan leva som en frisk människa. Visst jag har stuckit mig själv otaliga gånger, bytt slangar, fått en ärrad mage, tagit blodprov, besökt läkaren oftare än andra, köat med pensionärerna på apoteket, åkt ambulans, behövt vara vaken för att äta – men jag har alltid känt mig som en del av ett samhälle som vill att jag ska kunna leva precis som alla andra.

Tills den där nyheten på TV4 fick min mage att dra ihop sig. Då helt plötsligt slår det mig vilken liten bubbla jag levt i. En stor del av världen är bara till för friska människor och Sverige är snart inget undantag.

Jag hoppas att de större dagstidningarna (DN, SvD, GP och Sydsvenskan) kan ta tag i den här debatten och bland annat publicera den artikel som skrivits av Svenska diabetesförbundet, överläkare Stig Attvall och överläkare Ragnar Hanås.

Emelie Ask, Kungsbacka 2011-08-05

Länk till debattartikel av diabetesförbundet

Tryck på bilden nedan för att öppna en pdf – att skriva ut och sätta upp på din diabetesmottagning eller där du tycker!

Gå med i Facebookgruppen Upprop för fortsatt statlig subvention av insulinpumpar och visa ditt stöd! Eller så gör du något som betyder nåt i verkliga livet (ring, skriv, skrik). Helst allt samtidigt!

Här nedan är lite bra länkar, det finns två stora diabetesorganisationer med var sin tidning. Vi måste samla oss och skapa uppmärksamhet och debatt om vi ska kunna behålla pumpbehandling som ett alternativ!

Diabetesorganisationen i Sverige
http://www.diabetesorg.se/
Telefon: 08-545 542 00

Svenska diabetesförbundet
http://www.diabetes.se
Telefon: 08-564 821 00

Det finns klara ekonomiska fördelar med insulinpumpsbehandling
Informationen kommer från http://www.diabetes.dk
Länk till pdf av pressmeddelandet

Nej, men hej positiva klubben.

Förr visste man vad som var meningen med livet. Att slita ut sig och dö. Idag tror vi att man ska vara lycklig, att man ska köpa sig komfort och utvecklas som individ.

Jag har hamnat i någon slags sinnesstämning som påminner om ett dagis (det heter inte dagis, man måste utbilda sig i flera år för att arbeta på en förskola, det heter inte dagis men jag kan inte sluta tänka dagis, förlåt alla som slitit för att få sina betyg och tycker att dagisfröken är nedsättande – jag uppskattar er och det stora jobb ni tagit er för, ni är förskolelärare men min fördomsfulla bild av förskolan härstammar från en praktik i åttan, jag var helt slut). Små djävlar springer runt, drar och skriker. Någon kastar något, en annan sliter en annan i håret.

Är inte barn på något sätt urformen av människan? Speglar samhället och vår rätta natur. Grymma, egoistiska och utan större empati. Har jag barn? Nej, jag har bara varit ett barn. Bland barn. Jag var grym och egoistisk, de andra var det också.

(De är för härliga, snälla, underbara, älskvärda, fantastiska.. Jag vet det också)

Vilket får mig att återkomma till gott och ont. De är inte motsatser, de samexisterar om de ens existerar.

Jag förstår mig inte på människor, det är en sak som jag är ganska så säker på ändå. Jag förstår mig ju inte ens på mig själv. Det är ju bara det där dagiset i huvudet, där varelser springer runt i en enda röra och slår i kastruller.

När lever man som mest? Vilket kaffe är godast?

Tvätten ligger i tumlaren och skramlar runt. En död sångerska sjunger om att hon inte vill åka till rehab och jag sitter skräddare i soffan vid min systers dator.

Jobbat natt och trivts med det. Tog en stund att vänja sig, men den stunden gick ganska snabbt. Natten är trevligare och lugnare än dagen på många sätt. Synd bara att man ser så dåligt i mörkret.

Sprang min vanliga kvällsrunda på morgonen när jag kom hem istället. Det är inte alls lika trevligt att springa i solsken. Svetten dryper och jag flåsar mer. Inbillar jag mig. Men det gick ju ändå och jag har för första gången i mitt liv kunnat titulera mig vältränad. I alla fall tränad. ”Väl” kanske är att ta i.

Visst känns det ändå som om världen skramlar lite? Som om det ansamlas, tisslas och förbereds? Håller ni också andan, väntar? Jag som lagt ner TV och tidningar under hela förra året, läser och tittar nu varje dag. Analyserar, funderar och förundras. Kan vara min negativa inställning till mänskligheten och mina upplevelser av mänsklig gruppmentalitet som pyser över i någon slags svart sörja.

Jag visste ju att det skulle skita sig redan då. Att det ska ta en sån jäkla tid hade jag däremot inte räknat med.

Tankenötter:

Muslim, av arabisk/afrikansk härkomst dödar ca 70 politiskt aktiva personer i Norge =
fremskrittspartiet ökar i väljarantal

Kristen, av nordisk/europeisk härkomst dödar ca 70 politiskt aktiva personer i Norge =
arbeiderpartiet ökar i väljarantal

Homo sapiens från jorden, som på grund av sin ideologi (tro) gör så stor skada som möjligt i ett samhälle. Det får folk att springa åt än det ena, än det andra hållet. Jag hör hur norden mullrar av alla träskor, flip flops och äckliga converse.

Religiösa fanatiker, kommunister, fascister, rasister, svenska nationalister.. Alla springer med sina små flaggor och vet så mycket.

…och alla vill ha sin kvinna vid spisen med ungarna, med undantag för kommunisten då.. där ska hon stå vid ett löpande band och rensa kålhuvuden.

Lysande utsikter för framtiden!

Titta på dessa bilderna istället och allt ordnar sig:

http://www.buzzfeed.com/mjs538/pictures-you-need-to-see-before-the-world-ends

Vilken sida tillhör du? Ond eller god?
Du måste välja förstår du.

Genom att inte välja kommer du enligt många ändå göra ett ödesdigert val. Du nekar båda sidor och blir genom det bådas fiende. En tredje part som aldrig kan stå innanför. Ondskan är den som biter hårdast och godheten slår. Ingen kommer gå ur det här utan blåmärken och skrubbsår. Är du en trygg individ eller en stabil del i ett kollektiv? Är du båda? Varken eller?

Frågan är inte vem det är som är dum, vem som väljer fel och vem som i sin tur ansluter sig till det som är rätt. Nej, det är inte det som är frågan.

Frågan är vem som kan ta sig rätten att säga att gott och ont är motsatser.

Summering av världsläget. Lägret. Hägrande lägenheten. Lek med överheten. Het lek med ord. Ordbajseri och en trött skrivare.

Jag har aldrig varit en tiger. En som tiger. Jag är absolut inte en svensk tiger. Bara svensk och jag lovar att sluta med det här fjanteriet nu. Om en liten stund. Kanske.

Världen idag står inför en ny ekonomisk kris, liknande den efter det första världskriget. Det andra världskriget stundade och nu är vi väl inne på det sjätte snart. Vi är ju så internationella idag så krigen kanske inte längre kan räknas som epidemier, det är pandemier som drabbar oss alla. I alla fall lite, en släng. Genom TV. Och så svälter folk i Somalia också.

Radion står på varje dag där jag jobbar och gör mig medveten. Framför allt medveten om att jag vill ha Jönssons hallontårta. De intervjuade sockerbagaren idag, han som står där och gör tårtorna på bageriet i Gottskär. Jag glömde genast bort svälten och drömde om tårta. De är trixiga de där mediamänniskorna. Vet hur man ska hålla känslorna i schack. P ANG svält PANG gothia cup PANG tårta PANG europa inför ny megakris PANG nu är det sommar och sol!

Jag vaknade klockan fyra häromdagen och hade ett manus till inlägg som var väldigt klockrent. Skrattade till och med åt min egen brillianta idé. Vilken återkomst från de döda/bortglömda/kalla! Sen gick jag ner och åt lite för att få ordning på mitt blodsocker och lagom tills dess att jag somnade om igen hade allt bleknat och lusten dött.

I vilket fall.

Om tre veckor flyttar jag ”hem” till Malmö igen. Sommaren är då nästan över och jag kommer ha tusen saker att ordna med innan skolan börjar. Det som redan är kirrat är en rumskamrat som delar hyran med mig och en plats att bo. Känns fint.

Sen får vi väl se om jag överlever resan. Osäkert i dessa dagar. Folk dör som flugor. Bilskrot, barnhuvuden, explosioner och en lukt av brända däck. I Sverige 2011.

Döden, döden, döden.

Och så lite regn och liv på det.

Städa, städa, städa. Vara med familj och hundar. K-backa, Götlaborg och Lerum.

Jens hetsar Kajsa.

Jag sa att Jens såg ut som Jesus, då spände han ögonen i mig.

Jag hade lite packningsångest.

Sen åkte jag buss och tåg i sex och en halv timme. Brunvagnar från sovjettiden. Nej.. men det var nästan lika skönt att åka i dem som att städa dem (som jag gjort varje helg i tidigare liv 2008-2010). Inte så skönt, med andra ord. Men jag kom hem och antisarna var ju på (det är inte många som tar den referensen).

Jag badade med Leo och Annalisa på Smalholmen. Sen tvingade hon med mig ut på springtur och tog i så hon blev sjuk. Stackare, 38.8, kräks och en liten Leo på det. Tur att man kan hjälpas åt, jag promenerade till dagis och lämnade in den lelle Leo och min käre mor hämtade. Livet som småbarnsförälder är ingen barnlek (höhö, göteborsk ordvits).

Jag radade upp min necessär och kände mig som hemma.

Skåda min nuvarande garderob!

Är hemma hos min kompis Jens och hans föräldrar i Oskarshamn och har semester. Har idag mest suttit och skrivit på mitt skolarbete som ska in imorgon medan Jens har målat utemöbler, men det känns ändå som semester. Har redan fallit djupt ner i Smålandsdialekten och trivs som fisken i vattnet.

Jens mamma, Lena, var och handlade lite och kom hem med en spray för att minska min myggvånda. Det var det snällaste! Jag blev så glad och den hjälpte dessutom!

Bättre än den flådigaste utlandssemester.